X-Wing killer: Lyckoplattan från Troja!

[marpe]

Lyckoplattan från Troja!


Once upon a time there was a boy who lived in the desert. Det var en gång en pojke som bodde i öknen. Luke Skywalker var lika förtjust i sin lyckoplatta som de andra X-wingepiloterna. "Från en okänd välgörare", hade det stått på paketen. Vem det nu var? Visst fanns det de som var skeptiska till en början, men de tystnade när de vant sig vid det jämna flödet av snabba måbra-kickar som strömmade ur lyckoplattan.

En stunds klickande på plattan var allt som behövdes för att Luke skulle må prima, ett tag. Därefter surfade han vidare tills samma lättfångade lyckokänsla på nytt spred sig i hela kroppen.

Once upon a time there was a boy who lived in the desert. Det var en gång en pojke som bodde i öknen. Luke mådde som en prins, slösurfade alltmer med sin lyckoplatta. Kanske borde han ha läst böcker istället? Som den om belägringen av Troja och hur staden intogs med hjälp av en annan gåva, en trähäst. Fast lyckoplattans kickar var betydligt mer lättillgängliga än mossiga böcker, så det blev liksom inte tid till att läsa. Det blev inte tid över till något annat heller, för den delen.

När han var utan sin platta kände han en allt starkare längtan efter den. Det var som ett sug. Därför tog han med sig plattan vart han gick och vid varje paus slösurfade han för att på så sätt återställa grundlyckonivån.

Lyckoplattan bekräftade honom allt mer. Visade honom hur viktig just han var. Det var bara plattan som förstod honom, som såg honom på riktigt. Som såg in i hans själ och accepterade honom fullt ut för den han var.

Bäst tyckte han om att se sitt ansikte uppförstorat på plattan. Han zoomade in ögonen, själens spegelbild och tyckte sig se den stora sanningen där inne.

Med tiden började Luke dra sig tillbaka, hålla sig för sig själv, men var naturligtvis själv inte missnöjd med det. Tvärtom, mer tid åt det som var viktigast för honom. Han själv. Han drog sig undan, isolerade sig. Ibland tog han långa omvägar bara för att få vara själv.

En dag tog han en omväg till Dagobahs träskmarker, där han först hade mött Yoda. Han satte sig ner vid kanten av ett kärr för att surfa. Då fick han se sitt ansikte speglas i vattenytan. Det var en gång en pojke som bodde i öknen. Han hade varken läst om trähästar eller Narcissus, ynglingen som förälskade sig i sin spegelbild. Om Luke hade läst mer, vore inte hans öde beseglat.

Han betraktade sitt ansikte, såsom det avtecknades i vattenytan på Dagobah. Träskets bruna botten gav ansiktet en helt ny färgskala, en helt ny sida av honom själv. Det gick som ett rus genom kroppen. Fantastiskt. Han måste komma närmare. Luke klev ner i kärret och väntade som förstenad tills vattenytan stod helt still. Där! Där var hans ansikte igen! Vackrare och mer äkta än någonsin förut.

Sakta sakta sjunk hans fötter djupare ner i dyn. Lukes ansikte kom närmare och närmare hans spegelbild. Det var underbart. Som att förenas med sig själv. Den fullständiga sammansmältningen. Sanningen. 

Once upon a time there was a boy who lived in the desert. Det var en gång en pojke som bodde i öknen, men dog i träsket på Dagobah. Dog utan att ha läst om den där trähästen, Narcissus eller Huxley heller för den delen. Dog utan att veta något som faran med snabba kickar. Men han dog lycklig.


kapad by_marpe, on Flickr


DSC_0380 by_marpe, on Flickr


DSC_0388 by_marpe, on Flickr

X-wingedodare och ett offer.

X-wingedodare_medpilot by by_marpe, on Flickr

[isola]

Jag tror bestämt att jag gillar det här... Själva historien med sin nästan poetiska framtoning blandat med ett härligt bygge. Det är lika mycket fiktion som vardagstragik. Fem klossar.

(Jag är inte insatt i X-winge tävlingen. Men detta är alltså ett bidrag som ska tävla mot alla andras farkoster??)

[marpe]

Jag tror bestämt att jag gillar det här... Själva historien med sin nästan poetiska framtoning blandat med ett härligt bygge. Det är lika mycket fiktion som vardagstragik. Fem klossar.

(Jag är inte insatt i X-winge tävlingen. Men detta är alltså ett bidrag som ska tävla mot alla andras farkoster??)

Tack så mycket!

Ja, lyckoplattan slår ut X-wingepiloterna. Lömskt så det förslår.

[AndersI]

Det var definitivt den mest minimalistiska X-Wingdödaren som kan framställas med Lego - en bit!

Men ska man vara strikt är det väl en X-Wingpilotdödare - skeppen finns kvar, och rebellerna är väl inte dummare än att de så småningom fattar vad som hänt och sätter de överlevande piloterna på avgiftningskur och isolerar dem som ännu inte blivit drabbade.

Men ett snyggt träsk är det!

[Majkel]

underbart! och oroväckande nära en verklighet nära mig...

[Illuwatar]

Vackert bygge och intressant historia - känns som en hint mot alla som går med böjda nackar på stan, stirrandes på sina smartphones, omedvetna om sin omgivning...

[marpe]

Vackert bygge och intressant historia - känns som en hint mot alla som går med böjda nackar på stan, stirrandes på sina smartphones, omedvetna om sin omgivning...

Hehe. Bra iakttagelse. Tack! 

@AndersI. Klassiskt krigsknep. Piloten är planets vitala del.

[AndersI]

@AndersI. Klassiskt krigsknep. Piloten är planets vitala del.

Jo jag vet. Jag tog ju själv bort den svagheten i min egen konstruktion (SWARM). Men i business gäller det alltid att försvaga konkurrenternas argument och förstärka sina egna. Det handlar om [ganska] stora pengar för den som får det här kontraktet, Imperiet är stort...

[marpe]

@AndersI. Jag gillar din fina SWARM.  Det är bra att argumentera för pris per enhet som du gör. 

[Teabox]

Gillar bygget och speciellt historian

[marpe]

Tack.